Medeltid: Tornerspel
Tornerspel 
Tuffa Tag
Tornespelen var en lek och sport, men endast för hovet och de förnämsta stormännen. Reglerna i spelet var hårda, att döda en motståndare under en tornering var klandervärt, att döda en häst var oförlåtligt. Riddarna kunde genom sin skicklighet vinna stort anseende och fina priser. Man red med full vapen mundering och gjorde konstnärliga vändningar med hästen. Rännbanan kallades den platsen där spelen hölls och på båda sidorna fanns byggda läktare. Unga damer gav sina riddare en schal eller ett smycke för att visa vem de höll på. Efter spelen blev de dans och den tappre riddaren korades och fick ta emot ett pris. Man kunde förlora en ansenlig del inom tornerspelen eftersom oftast fick vinnaren förlorarnas hästar och vapen. Även stod damernas gunst på spel. Om riddaren kämpade och vann till hennes ära kunde han förvänta sig ett kärleksmöte. Men ändast om den skäna damen önskade, men skulle hon neka ansågs det dock vara ett sorts bedrägeri.
De olika grenarna
Ringränning
I ringränningen skulle riddaren i full gallopp med ett svärd eller lans, plocka upp ringar som hängts ut längs banan.
Quintain
För att klara av quintanen måste ryttaren ha precisionsförmåga och snabbhet. Quintanen var en rörlig figur på rännarbanan med en sköld och ett slängande klot. Riddaren skulle träffa skölden så att den kom i snurr och sedan rida undan så att han inte träffades av klotet och i värsta fall flög av hästen.
Dusten
Riddarna red man mot man mot varandra på var sin sida om ett trästaket (ursprungligen oftast ett rep fram till 1400-talet). Man skulle fälla sin motståndare med sin lans från sin häst. Eventuellt bryta lansen mot den andre sköld som bevis på träff. Även detta kunde vara livsfarligt för deltagarna, men reglerna skyddade dock både riddare och häst, då man automatiskt diskvalitiserades vid träff på endera. Om riddaren som fällts från sin häst var kapabel att fortsätta striden. Kunde detta göras till fots med svärd, Chansen var dock god att denne skulle ridas eller klubbas ned av den anstormande motståndaren på häst.
Melèé
Riddarna indelades i olika lag, och på en given signal drabbade alla deltagare samman. Det varade tills en av lagen stod som segrare. Denna typ av tornerspel hade små skillnader från en riktig strid, och hade ungefär samma regler. Melèé kunde vara mycket brutalt och det resulterade till många dödsfall. Det var mot 1200-talets slut som man började använda trubbiga vapen för att minska antalet dödsfall.
