Dikt: (Vet inte vem som har skrivit)



       En flicka står  på bron
       och tittar ner, ett litet kliv
       och hon finns inte mer.
       Hon blundar och känner
       vinden i sitt hår. Ner för
       kinden rinner sakta en tår.

       I handen kramar hon ett kort
       på sin vän, hon viskar förlåt
       men vi ses snart igen. Precis
       när hon skall ta sista klivet ut,
       hon hör en röst; det får inte ta
       slut!

       Hon vänder sig om, det är
       hennes vän som skriker. Men
       hon bryr sig inte, fast hon vet att
       hon sviker. Hon tar ett sista
       andetag och försvinner sen ner.
       Hennes vän sorgsna ögon blir det
       sista hon ser.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0