Dikt: (Vet inte vem som har skrivit)
En flicka står på bron
och tittar ner, ett litet kliv
och hon finns inte mer.
Hon blundar och känner
vinden i sitt hår. Ner för
kinden rinner sakta en tår.
I handen kramar hon ett kort
på sin vän, hon viskar förlåt
men vi ses snart igen. Precis
när hon skall ta sista klivet ut,
hon hör en röst; det får inte ta
slut!
Hon vänder sig om, det är
hennes vän som skriker. Men
hon bryr sig inte, fast hon vet att
hon sviker. Hon tar ett sista
andetag och försvinner sen ner.
Hennes vän sorgsna ögon blir det
sista hon ser.
Kommentarer
Trackback